-        Namibia är nästan dubbelt så stort som Sverige och har ca 2,5 miljoner invånare.

-        För den som är inresserad finns det en utmärkt karta över namibia på www.map.namibian.org.

-        Namibia är ett väldigt segregerat land. Det är som att  två världar lever vid sidan av varandra.

-        Majoriteten av de svarta kvinnorna har långt hår. Peruker eller inflätat hår.

-        Om man skall förflytta sig på landet och inte har någon bil får man oftast gå eller hoppas på att få lift. Det kan ta mer än en dag att ta sig till målet.

-        Det finns nästan inga odlingar.

-        Det regnar på vår vinter och är mycket varmt då. Den bästa tiden är vår sommar. Behaglig temperatur och inget regn.

-        Nästan alla vägar är grusvägar.

-        Namibia har nästan inga industrier, förutom gruvindustri, bl.a. diamantgruvor.

-        Turismen är också en växande ”industri”.

-        Arbetslösheten är ca 50%. I åldersgruppen 15-19 år är den ca 85%.

-        Brottsligheten ökar. Säkerhetsföretagen täljer med guldkniv.

-        En annan fundering är att det kanske inte var så dumt att man måste ringa på klockan för att komma in i t.ex. sportaffären.

-        Man ser mycket få människor som röker. Det är förbjudet att röka på offentliga platser.

Oryx, Namibias nationaldjur

Törstig

Djurens konung

Nu är vi hemma igen. Den sista veckan har varit omumlande, därav ingen uppdatering.

Vi åkte från Mokuti, Etosha i onsdags (14/5) till Waterberg Guest Farm.  Vägen gick bl a genom en dal, där vi för första gången såg odlingar, stora åkrar av majs och solros. Det var mycket grönt här. Vi besökte också ett ställe där världens störsa meteorit har landat. Av hålet fanns det inget kvar, men meteoriten låg där, 80 ton järn. Den var ca 3x3 meter  och ca 1 m hög. Om man stod på den och pratade så lät inte rösten som vanligt. Den lät väldigt annorlunda.

Vi anlände till Waterberg sent på eftermiddagen. Vi fick en bungalow som låg  en bit bort från reception och andra huvudbyggnader. Den var mycket fint, rättså ny tror jag, med en terrass med utsikt över själva berget.  Den låg på en sluttning och hade både utedusch och innedusch, så där var dörr både på framsidan och baksidan. Vi satt på altanen och tog ett glas vin och skrev lite på datorn innan vi gick ner till huvudbyggnaden för att äta middag.  

Utsikt från vår terass

Foto på rummet

Det blir mörkt redan lite innan sex. Vi åt vår middag och satt och pratade lite med värdfolket och de andra gästerna. Satt sedan en stund runt booman.

Går tillbaka till bungalowen vid halvnio-tiden.  Vi kommer in och tänder ljuset. Hans går bakom sänggavlarna där det finns en betongbänk med tvättfat och hyllor. Något ser konstigt ut och så tittar han på hyllan där kassaskåpet skall vara. Det är borta!!! Någon har stulit kassaskåpet säger han till mig, men först tror jag honom inte. Skåpet var bultat fast i betongbänken. Men mycket riktigt, skåpet var borta. Jag tittar på bakdörren och ser att den är uppbruten.

Platsen där kassaskåpet suttit.

Den uppbrutna dörren

Skåpet, som vi trodde var helst säkert, är alltså borta, likaså alla våra kontanter, pass, kontokort och ett par diamantöronhänge och ett halsband i bergskristall, som jag köpt och även min iPhone. Sedan börjar vi titta oss omkring och ser att de stulit vår ryggsäck med filmkamera, kamera, laptop, iPad, bilnycklar och lite annat i. Kikare och ett större kameraobjektiv är också stulna. Alltså de har tagit allt av värde plus två bananer och en påse lakrits.

Vi går ner till receptionen och alla blir förstås upprörda. Det rings till polis och även till deras privata säkerhetsmän. De privata killarna följer med oss upp till bungalowen igen. Den ena har k-pist, lite otäckt. Med de hittar inget och vi tar med oss allt vårt bagage och flyttar ner till ett rum vid huvudbyggnaden. Det hela ter sig väldigt overkligt och vi är nog båda lite chockade. Polisen, som har en 5-6 mil att köra meddelar att de kommer först på torsdag morgon.

Nu börjar det hela. Hela morgon sitter vi med polisen för att skriva en rapport, 3-4 timmar. Poliskvinnan skriver mycket detaljerat om vad som hänt. De förhör alla anställa på farmen etc.

Vårt största problem nu är att vi inte har våra pass och inga pengar eller kreditkort. Hans har ca 150 Namibiska dollar (ca 95:-) i fickan.  Vi börjar ringa runt. Först till konsulatetWindhoek, som hänvisar oss till ambassaden i Pretoria. Där är ambassadören inte på plats och vi får reda på att det är finska ambassaden som fixar pass till oss. Vi kontaktar dem, men de måste ha polisrapporten innan de kan göra något och INGEN, säger INGEN kan hjälpa oss med kontanter.  Försäkringsbolaget skall ha 3-5 dagar på sig att skicka pengar. Den tiden har vi inte. Vi känner oss rättså hjälplösa. Vi tänker att vi får be våra barn om hjälp. Vi ringer hotellet i Windhoek, Hotel Uhland, där vi skall bo de sista dagarna i Namibia, för att be om uppgifter så att någon av barnen kan skicka pengar. Inga problem, får vi till svar. Vi hjälper er med pengar. Alltså behöver vi inte be om hjälp hemifrån, utan hotellet lånar oss pengar. En stor sten föll från våra hjärtan.

Hotel Uhland 

Managern till farmen skulle till Windhoek på torsdagen, så hon kunde hämta reservnycklar hos biluthyraren. Tur i oturen. vihade också en reservdunk med 20 l diesel så vi klarade oss ill Windhoek.

Nästa problem är polisrapporten. De kan inte skanna och e-maila den till farmen, utan chefen fick på fredagen köra till polisstationen (10-12 mil t/r), hämta polisrapporten och maila den till hotellet i Windhoek, sent på fredag em. Då var finska ambassaden stängd.

Vi körde till hotellet i Windhoek. Det första vi får är N$2000, utan kvitto. Irmgard, hotellägaren, tyckte att vi behövde lite kontanter. Hon var vår räddare i nöden. Hjälpte oss på alla sätt.

Dagarna i Windhoek präglades av oron för passen. Finska ambassaden sköter svenska pass i Namibia. Där var stängt lördag. o söndag.  Först på måndagen kunde vi besöka ambassaden och betala de 240 Euro !!, som passen kostade.  Priset har EU bestämt. Passen gäller bara för vår resa hem.  Ambassaden skulle sedan kontakt UD i Stockholm. Först på måndag kväll fick vi besked att passen var klara att hämtas på tisdag morgon.

Lite annat hann vi förstås med. Lite shopping, mindre än vad vi tänkt. På söndagen var vi med en av hotellets anställda på en gospel-gudstjänst i den svarta delen av staden.  Det var en härlig upplevelse. "Kyrkan" var bara ett större plåtskjul. Alla som kom var finklädda och deltar i mässan på ett helt annat sätt än härhemma. Och så sjunger de fantastiskt bra.

Pastorn. Lika glad hela tiden.

Församlingen sjunger och dansar.

Det är stor skillnad  mellan de svarta och vita områdena. De svarta är mycket fattiga och folk bor i allt från plåtskjul till lite bättre hus. De vita bor oftast i fina hus. Här är det mycket segregerat.

I tisdags flög vi hem. Lite trubbel med passen var det, men inget större och nu är vi hemma.  Det största bekymret var när vi visade passet i Syd Afrika. Damen i kontrollen hade mycket bekymmer med att det fanns liten plats till hennes stämplar. Hon var tvungen att kalla på bossen.

Vi har ju försäkring, men den täcker nog bara bråkdelen av våra kostnader och  alla våra bilder och filmer är borta. Endast de bilder vi laddat ner i picasa-albumet på bloggen finns kvar, men upplösningar är betydligt mindre än originalfotona.

Vi har haft en bra resa och upplevt mycket. Namibia är ett fantastiskt land, med en storslagen natur och mycket trevliga och vänliga människor. 

Torsdag 8

Idag lämnade vi Grootberg. Var lite nervös för nerfarten till stora vägen, men Hans körde som om han aldrig hade gjort annat. Vägen är smal, brant och inte i det bästa skick. Har man inte 4x4 med lågväxel får man inte köra vägen. Men det gick givetvis bra.

Grootberg Lodge drivs av ett kollektiv av jordägare och de flesta anställda är från trakten. De är mycket charmiga och vi har haft ett par mycket trevliga dagar här. Varje kväll när vi ätit har personalen uppträtt. Inget pretantiöst, utan de har sjungit och dansat i sina vanliga kläder. Vi har filmat, mest för att få deras sång och dans på ”band”. De sjunger fantastiskt bra.

Vägen till Etosha var som vanligt mycket vacker, de sista 20 milen var asfalt och det var ett tag sedan vi körde på så fin väg. När vi kom fram var det lite strul med rummet. Det skulle ta lite tid innan det blev klart. Vi bestämde att åka in i parken för att se om vi kunde få lite information. Den var lite skral, men vi fick nog vad vi behövde. På vägen ut  körde vi in liten sväng inom ett vattenhål och BINGO. Där var ca 25-30 elefanter, zebror och ett litet vårtsvin. 

Vi stod länge och tittade. Ett par elefanter pokulerade och andra, de var nog tonåringar, jagade zebror och åter andra åt och åt och åt. Det var en höjdare att redan vid första besöket se så många djur.

Elefanterna här i Etosha är större än i ex Kruger Park men har mindre betar som beror på mindre mineraler i deras dagliga föda.

I morgon har vi bokat en heldagssafari med guide.

Vi bor i luftkonditionerade ”tält” med brädgolv. Toa, dusch och tvätt gör vi utomhus. Väl inhägnat och med tak. Riktigt trevligt.

Lördag 10

Nu har vi varit ute och spanat efter djur i 2 dagar. Igår gick vi upp klockan kvart i fem för att ge oss ut på safari. Det regnade en del på förmiddagen, men vi såg ändå många djur, bl.a. noshörning. Efter lunch klarnade det upp. Guiderna är fantastiska på att hitta djur. Vi såg en noshörning med unge, en stor flock giraffer, ett par shakaler, zebror och många andra djur. Vi var ute i nästan 12 timmar och åkte ca tjugo mil. Det fina med att åka med guide, är att man sitter i en öppen jeep med tak och kommer lite högre upp än när man kör själv. Det var en bra dag.

På kvällen åt vi en fantastisk buffé. Vi inte bara äter utan vi dricker vin varenda dag. Det blir till att hårdbanta när vi kommer hem. Vi äter gott och rör oss inte så mycket eftersom vi sitter i bilen varje dag.

Idag har vi varit ute på en egen tur, ca 20 mil idag också. Vi såg också många djur idag, men en av de stora upplevelserna var när vi körd ifatt en zebraflock på vandring. De var säkert ett par tusen zebror och alla vandrade åt samma håll. Zebror går en och en efter varandra, men när de var så många så gick en del på led, andra busade och åter andra grälade. Vi har som sagt sett en massa olika djur idag och som grädde på moset såg vi elefanterna vid sista vattenhålet. Idag var de ca 40 st.

Vi fick höra av en som jobbar på lodgen att det var en storbrand år 2012 i Etosha parken. Man kan fortfarande se spår efter branden genom att många träd och buskar är svarta men ny grenar skjuter nu nya skott. Det var tufft även utanför parken i flera av lodgerna, elden spred sig svindlande fort så det var lite av panik om man skulle behöva evakuera gästerna i vår lodge (Etosha Village) men det behövdes inte. Hos den närliggande lodgen brann 5 hus upp.

Söndag 11

Utcheckning från Etosha Lodge och en tur på ca femton mil till nästa ställe strax utanför Etosha NP i öster som heter Mokuti Lodge och som ligger två km utanför Lindenquist Gate.

Vi kör ca 20 minuter när en Noshörning korsa vägen ca 30 meter framför oss, sen efter ytterligare 10 minuter får vi syn på en Lejonhane som vi kunde följa på vägen i några minuter innan han vek av in i bushen. Vi var lyriska!

Under resten av resan till Mokuti Lodge gjorde vi några stopp vid olika vattenhål fick se lite blandat av olika djur och fåglar.

Oryx, Namibias nationalsymbol

 Väl framme vid lodgen blev vi välkomna med svala handdukar och lite juice. Detta stället är nog det lyxigaste på vår resa.

Just nu sitter vi utanför rummet med lite svalt vit vin och njuter av värmen och lyssnar på fågelkvitter.

 På Lodgen har de en Reptile Park så ditt gick vi och kolla in olika ormar, allt från harmlösa till supergiftiga men alla inom glas men väldigt tjusigt uppbyggda inhägnader.

Puffader, en av världens giftigaste ormar

Måndag 12

Idag har vi varit ute på en 15-milarunda i nya trakter av Etosha. Men inga elefanter idag men vi vet att de finns här för vi har sett färska spår  från dem som nu dyngbaggarna tar hand om.

Flamingos finns här i tiotusental och även lite vatten här i den östra delen av Etosha.

Vid ett av vattenhållen såg vi ca 35 giraffer som var och släckte törsten, det är mäktigt att se dessa ”fyrtorn” vagga fram och det är väldigt spekatulärt att se när de dricker vatten framåtlutande på sina långa ben i halvspagat.

Tisdag 13

Sista dagen i Etosha började tidigt med väckarklockan redan klockan fem. Gaten öppnar vid soluppgången som idag är tio över sex och vi körde genom gaten klockan halv sju. Gaten stängs vid solnedgång runt kvart i sex.

Redan vid första vattenhållet får vi se en grupp av LEJON, en hane, 3 honor och 4 ungar! Det blir lite trängsel av alla bilar som vill ha bästa platsen för fotografering. Det gäller att ha lite vassa armbågar och tränga sig fram, men vi fick till en hel del fina foton. Lejonen låg kvar när vi körde hem efter ett antal timmar. Det är kul att bara studera dem. De var nog mätta och låg bara och latade sig.

En halvtimme senare ser vi något vid vägkanten och närmar oss försiktigt, det är en LEOPARD och vad vi förstått är de ganska sällsynta att träffa på. Nu har vi sett ”Namibia Big 4” – Lejon, Leopard, Noshörning och Elefant. Kan det bli bättre??!!

I Namibia finns inga bufflar så därför bara Big 4.

Vår vana trogen har vi suttit framför ”vårt hus” och druckit vin och snart är det dags att gå och äta middag.

Lite kuriosa: När vi var i butiken vid Okaukuejo  fanns där två fönster med en massa olika etiketter. I  ett av fönstren var det uppklistrat en HIF-dekal. Vi är kända även här nere.

Vi har uppdaterat vårt fotoalbum. Jag var tvungen att dela det på två för att det skulle fungera. Nummer två är de senaste fotona.