Tisdag 29
Idag har vi åkt
tvättbräda i 26 mil 5 timmar. Vi mötte inte många bilar, men däremot mötte vi
säkert 40 cyklister. Undrar vad som får en människa att ge sig ut på cykel på
dessa vägar. Just här är det rättså backigt. Varmt är det också. De blir
superskitiga, då det dammar rejält efter varje bil som de möter eller blir
omkörda av.
Naturen är fantastisk.
Höga berg sticker upp lite varstans. Annars är det platt. Idag har vi sett
springbock och zebror.
Vi bor mitt ute i öknen i
en liten stuga med canvastak. Allt är mycket fint. Här finns också ett litet
utomhuspentry. Campen där vi bor har self-cartering. Vi har beställt ved och en
låda med kudukött och lite annat. Just nu sitter vi på altanen och har tänt
grillen och väntar på glöd. Sedan skall vi äta grillat kudukött.
Solen har gått ner och
det börjar bli mörkt. Snart kan vi se HELA vintergatan. Det är stor skillnad
mot hemma. De vi ser hemma är bara smulor av vad som finns där uppe.
![]() |
Solnedgång över campen |
Onsdag 30
Upp klockan 5 för idag
ska vi åka på en tur ut i öknen Sossusvlei och titta på väldiga sanddyner.
Grinden till reservatet
öppnas först när solen har gått upp ungefär halv sju och kön var redan då rätt
så lång. Vi stannade vid Dune no 1 och guiden hittade, efter ett tags letande,
den tunnelgång som spindeln Vita Änkan (?) har byggt och ligger under dagen när
värmen är som högst. Tunneln, som sträcker sig snett ner i sanden kan vara upp
till ca en halv meter lång och är gjord av spindelsväv. Guiden grävde fram
spindeln som är en giftspindel så det blev lite panik när spindeln sprang
omkring för att komma undan oss närgångna inkräktare. Vi människor dör
visserligen inte men man får mycket ont av ett bett från spindeln.
Efter 6 mil asfaltväg, som
kantades av fantastiska sanddyner, tog sedan det stora kraftprovet vid, nämligen
att köra i sand! Det krävs en 4 hjulsdriven bil och en duktig chaufför för att
ta sig de sista 5 km till slutmålet. Det blir böter om man kör fast.
![]() |
På hemligt uppdrag |
![]() |
Sanddyner |
Från parkeringen gick vi
sedan till fots i sanden. Det var lite backigt och det var riktigt tungt att gå
i sanden. Efter ca en halvtimme kom vi till Death Vlei, en plats som idag
består av ett rätt så stort antal döda träd. Träden ska ha börjat växa för ca
880 år sedan. Vattnet försvann för ca 550 år sedan och träden vissnade och dog.
Idag står de kvar som ”skelett” från en svunnen tid.
![]() |
Dead Vlei |
![]() |
Dead Vlei |
När vi kom tillbaka efter
vandringen var det uppdukat till frukost. Flott som tusan, men duk och riktigt
porslin.
![]() |
Frukost i det "gröna" |
På väg hem stannade vi
där vägen ser ut som sten. Guiden hällde lite vatten på marken och genast blev
det lera. Här kan eller får man inte köra om det har regnat, vilket nog inte
sker så ofta då detta är öken. Han hällde också lite vatten på en snustorr växt
och det tog det bara några sekunder så började växten blomma. Det är märkligt
hur växter och djur anpassar sig till sin omgivning.
![]() |
En gäst vid frukostbordet |
Torsdag 1
Dags att lämna Desert
Camp och köra ca 35 mil km genom öken till Swakopmund.
![]() |
Vårt "hus" |
En öken som är världens
äldsta.
Ett helt fantastiskt
landskap, som skiftar från semiöken med några enstaka träd och buskar till ett
ökenlandskap utan ett enda bevis på växtlighet. Böljande kullar till djupa
raviner, upp och ner genom pass på ca tusen meter och allt på grusvägar med ett
dammoln efter bilen. Så det gällde att inte komma för nära framförvarande bil,
dvs hålla ett avstånd på ca 5-600 meter. Det är mest vid möten som man får sakta
in för att dammet skymmer sikten rejält. Det var skönt att komma fram till
Walvis Bay och få lite lunch sedan var det bara 30 km till Swakopmund.
Hotellet i Swakopmund är
en gammal doktorsvilla med annex och med en fin trädgård. Förutom sovrum har vi ett
vardasgrum också. Här skall vi bo i fyra nätter.
![]() |
Villan från gatan |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar